Veronica

Min hund är död. Det är ett faktum som inte fått fäste i mig, snart kanske men inte än. Jag gråter. En månad sen igår. 9 ½ år blev hon. Saknad är hon iaf.

Jag lever numera med distans till en viss kille, underbar på att sätt och vis, han ville bara inte just nu. Så nu har jag tagit mitt förnuft tillfånga och försöker acceptera och fortsätta gå fast fötterna känns tunga som sten. Inga problem. För Veronica, ja jag talar om mig själv i tredje person, har redan börjat ta tag i saker och ting. Känns bra. Var på synundersökning idag, ska kanske skaffa mig nya brillor, i plast! Snart blir det ny frilla iaf! Jag ska börja träna, jag vet.. det låter bra, men kommer det hända? Ja, ni får väl kolla in mig om 2 månader! Nu ska jag sova. En god natts sömn, bra matvanor och lite lagom mycket motion. Låter väl som ett bra recept! Puss på mig.

Ps. Ingen ångest inför j*vla alla hjärtans dag iaf! Hjärtan överallt och alla dessa par överallt som ska köpa presenter för att nån har bestämt att det ska vara nåt speciellt med den 14 februari. Det är det iofs, min barndomskompis Anna fyller år! Grattis! Ds.